Jag tycker att livet blir bättre hela tiden. Visst kan jag tänka tillbaka på tiden då jag var ung, utan barn, allmänt obunden och gjorde i princip vad jag ville när jag ville. Jag kan tänka tillbaka på den tiden och bara tycka att det var helt fantastiskt, men jag vet att allt var så mycket jobbigare då än vad det är nu. I alla fall för mig. En kväll kunde vara förstörd om jeansen inte satt rätt. Det är andra tider nu, visst vill jag att jeansen ska sitta ok, alltså jeansleggingsen :D men jag har andra bekymmer nu som inte gäller mig själv och det är det som är grejen. Fokus ligger inte längre bara på mig utan jag har två barn som mitt ego måste dela uppmärksamhet med -det är jättebra för psyket, för tro mig mitt ego var enormt en gång i tiden!
Min andra teori om varför livet blir bättre med tiden förutom barngrejen är att man lär sig att njuta. Tänk barn, dom kan ju inte njuta särskillt långa stunder! För halllå hur kan man t.ex. gnälla när man får åka skinnbeklädd vagn en kylig dag? Ju mer erfarenheter man får i livet ju mer kan man njuta, till slut kan man till och med njuta av att få sitta själv 5 minuter på en busshållplats...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar