Tiden springer iväg!!

Den 18:e november började mina värkar sätta i gång på allvar. Jag låg i soffan nästan hela dagen och väntade på att det skulle börja göra riktigt ont. Vid sju på kvällen åkte vi med Edward till mamma och pappa. Jag hade värkar ca varje kvart men dom var ganska svaga. Mamma tyckte att vi skulle åka in på en gång men jag orkade inte bli hemskickad som jag var säker på att vi skulle bli. Vi åkte runt och körde i stan i stället. Kl tolv tänkte vi att antingen åker vi hem och sover eller så åker vi till förlossningen för att kolla hur mycket jag är öppen. Vi åkte dit i alla fall och jag var öppen 4 cm. Det var bara att hoppa in i duschen och sen in på en förlossningssal för att invänta kraftiga värkar. Vid tvåtiden var värkarna så starka att jag var tvungen att få lustgas. Kl 05.15 tog barnmorskan vattnet samtidigt som jag fick en värk sen var det full fart. Jag skrek och låg spänd som en fiolsträng till kl 05.45 då hon föddes.
Oj oj vad tiden går fort! Tycker att jag nyss satt här med stor mage. Men det är precis två månader sen jag blev av med den och fick en underbar liten dotter i min famn i stället. Mina förlossningar är det absolut värsta och det bästa jag varit med om i hela mitt liv. Hur ont det än gjorde skulle jag aldrig vilja ha det ogjort!!



Så här satt jag och höll på att dö(kändes det som).

Så här satt JJ och kollade på...nä då han var en väldigt hjälpsam make och gjorde allt för mig.